Om mig

Mitt foto
Jag är en 37-årig kvinna, fru, mamma, väninna och syster. De fyra starkaste och självklaraste ljusglimterna i mitt liv är min man och mina tre barn. Jag försöker kombinera en karriär med ett aktivt hemmaliv vilket inte alltid är lätt. Bloggen ska hjälpa mig att se de dagliga ljusglimtar som annars vanligtvis passerar förbi i ett stressigt familjeliv. Min andepaus i tillvaron.

lördag 28 april 2012

Min mamma

Jag minns bara min mamma. Min starka ensamma mamma. Nu finns hon i himlen.



Min mamma är född i sitt hem i en by i Norrbotten. Hon hade 3 syskon och 4 i himlen, ja hon var född på 30-talet så det var lite andra tider än idag. Hon fick aldrig lära sig den speciella dialekten utan skulle bli nåt större (fått berättat för mig). Hon hamnade tillslut lite längre söderut, fick tre barn, blev distriktssköterska och hann leva med sin man i c:a 6-7 år. Tyvärr har jag inte fått höra så mycket om tiden när de träffades, men de fick snabbt barn. Jag är yngst efter mina två bröder och har alltid fått höra hur efterlängtad jag var. Två år gammal blev jag faderslös och hon änka och så förblev det i resten av hennes liv. 2008 gick hon tyvärr bort och har inte fått träffa min minsting.

Det som främst kännetecknar henne är att "ensam är stark" och "blod är tjockare än vatten". Jag har inte kommit fram till att det är så utan tvärtom, men vad hade hon för val? För mig är ensam inte stark, men jag måste ju inte vara stark i min ensamhet. För mig är blod inte tjockare än vatten, med tanke på hur mycket trygghet min mans familj ger mig. Jag vet dock att skulle jag bli ensam så kommer jag kunna vara urstark om så skulle behövas. Det är en trygg känsla hon gett mig.

Hon var företagsam och satte familjen i första hand. Jag har aldrig saknat nåt i mitt liv. Har varit ute på resor, har idrottat och har kunnat bli vad jag ville. Har varit trygg. Nu finns hon inte mer. Det var en stor sorg när hon dog och samtidigt en stor lättnad. Ensam är inte stark mer än 50 mil bort med alzheimers.

Jag älskar dig kära mor och saknar våra samtal från när du var frisk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar