Om mig

Mitt foto
Jag är en 37-årig kvinna, fru, mamma, väninna och syster. De fyra starkaste och självklaraste ljusglimterna i mitt liv är min man och mina tre barn. Jag försöker kombinera en karriär med ett aktivt hemmaliv vilket inte alltid är lätt. Bloggen ska hjälpa mig att se de dagliga ljusglimtar som annars vanligtvis passerar förbi i ett stressigt familjeliv. Min andepaus i tillvaron.

tisdag 19 juni 2012

Ytan

Konstnär Sofia Rustan

Jag har börjat fundera en hel del på ytan vi människor bryr oss så mycket om, ytan på oss och ytan i våra hem. Jag börjar mer och mer tycka att det är ganska så oviktigt. Visst kan man ha intresse för yta i form av kläder och design, smink och möbler, men det jag menar är när ytan är viktig för någon annans skull.

Jag bryr mig inte så mycket om att sminka mig, vara brun, ha snyggaste skorna och trendigaste kläderna. Jag lever inte efter "vill du vara fin får du lida pin". Jag går inte omkring i smutsiga mjukiskläder, utan jag tycker om snygga kläder och visst unnar jag mig, men det tar inte en stor del av mitt liv. Fest är däremot ett roligt (och ett udda inslag) i mitt liv och då vill även jag piffa upp mig. Det är främst då jag sminkar mig.


Visst, jag kan känna mig lite piggare om jag sminkar mig diskret och drar av mig myskläderna även en vardag, men jag får ingen panik om jag inte gör det och det håller mig inte från att åka iväg någonstans. Jag drar ofta iväg på affären eller stan och kommer på halvvägs att "ja just ja, kanske skulle ha fixat till mig först"! Men, jag vet med säkerhet att det inte är någon som bryr sig om min tjocka mage, vita ben eller omascarade ögon. Jag tittar inte på andra och dömer och jag tror inte någon annan gör så med mig. Skulle någon göra det, så är det inte viktigt för mig.

Samma gäller i hemmet. Vi bor inte i ett särskilt stylat hem, jag har samma gardiner år efter år och byter inte ut möblerna allt för ofta. Jag älskar dock när vi har städat hemma och kämpar för bättre ordning och reda. Jag har inte kommit över spärren att kunna bjuda hem någon till ett stökigt hem, så då städar jag som en galning. Jag har dock vänt det till något positivt: Om jag bjuder hem någon så får vi städat nån gång;-)
 
Så här vill jag leva mitt liv. Nöjd med mig själv, som jag är, med mina och mitt hems skavanker. Jag tror det handlar om att leva med bra självkänsla (läste ett intressant inlägg hos Underbara Clara). Jag påstår inte att jag har nått dit än, utan har en del att jobba på, men jag känner att jag tagit ett stort steg. Jag är mycket bättre på att inse vad som har betydelse i livet, och det har mina barn hjälpt mig med.

Främst tänker jag på det här för att komma underfund med vilken bild jag vill ge mina barn. Jag vill inte att de ska se på sig själv i spegeln och tro att ytan har betydelse. Allt kan jag inte påverka, men grunden kanske ändå ligger hos föräldrarna?

Nu ska jag inte gräva ner mig mer i detta utan fortsätta känna mig nöjd med den jag är!

1 kommentar: