Om mig

Mitt foto
Jag är en 37-årig kvinna, fru, mamma, väninna och syster. De fyra starkaste och självklaraste ljusglimterna i mitt liv är min man och mina tre barn. Jag försöker kombinera en karriär med ett aktivt hemmaliv vilket inte alltid är lätt. Bloggen ska hjälpa mig att se de dagliga ljusglimtar som annars vanligtvis passerar förbi i ett stressigt familjeliv. Min andepaus i tillvaron.

måndag 20 augusti 2012

Den avgörande resan

Ett halvår passerade efter min viktigaste resa och året blev 2000. En kväll ringde min vän och meddelade glatt att hon skulle resa till Afrika i två månader med bussarna. Morgonen efter bestämde jag mig för att åka med under en månad. Jag fixade snabbt så att jag kunde ta studieuppehåll. Pengarna till resan fick jag från stipendier.

När resan närmade sig visade det sig att jag troligen skulle få samma chaufför som på förra resan, åhh inte bra, ville ju inte ha mer hjärtesorg. Jag fick samtal mitt i natten och sedan på dan, där jag önskades en trevlig resa av min förra chaufför. Det visade sig att jag skulle få en annan reseledare denna gång. Attans! (ja, jag var hyfsat schizofren vid den tiden).

Nedan följer bilder ur fotoalbumen, detta var som sagt före digitalkamerornas tid. Ursäkta kvaliteten.
 

Sista februari flög jag och ett gäng till Harare i Zimbabwe. Vad som hände på flygplatsen kan man läsa här. Efter det omtumlade mötet och avskedet så tog bussen mig till Vic Falls och killen i mina tankar körde en tom buss upp till Kenya, för att sedan flyga söderut till Namibia. Dramatiskt värre.

I Vic Falls fanns det massor med äventyrliga aktiviteter. Jag har stor respekt för vatten, så därför bokade jag inte upp mig för forsränningen, men jag ville ju inte vara den som inte gjorde något så därför bokade jag upp mig på....

...Bungy Jump. Herre min gud, skulle jag aldrig göra idag. Jag gick ut 110 m över Zambezifloden och hoppade innan de räknat ner. WOW! Vi vandrade även över bron till Zambia och kikade på Victoria fallen från det landet med. Mycket imponerande.
Några dagar efter hoppet börjar det hela. Det ringdes till min vän och det mailades till mig. Jag började förstå att han äntligen fattat det jag redan visste när jag klev på bussen för första gången. Det blev alltså återigen en resa som inte i första hand handlade om reseupplevelserna utan om alla känslor inne i mig som bara svämmade över. Men som tur var är Afrika ett väldigt annorlunda inslag i mitt liv så jag njöt av resan ändå, trots att mitt livs kärlek hela tiden låg några dagar före mig på resan (ibland handlade om timmar).

Resan tog mig genom södra Afrika och nästa land var Botswana, där vi såg många elefanter. Efter det åkte vi in i Namibia och Etosha nationalpark där jag såg nästan alla av the big 5 (alla utom buffel).
Vi festade, åkte buss, åt god mat, njöt av den afrikanska landsbygden. Jag har vandrat upp på en sanddyna tidigt på morgonen för att lyckas se soluppgången, åkt fyrhjuling i sanddynor och sandboarding, vandrat i Fish River Canyon och insupit Afrika.

På bussen sov vi på busstaket, utan tak, för att kunna somna till en fantastisk stjärnhimmel ovanför oss. Känslan är enorm.

Sista landet vi åkte till var Sydafrika. Vilket land, vilken natur och vilket vin! Det satte mest spår hos mig och blev även det land jag återvände till 2002. Vi har besökt fantastiska vingårdar och druckit så många shots att jag t o m hamnat på väggen på en bar i Mosselbay.

Det var även här som vi äntligen sammanstrålade, jag och den där killen. Vi behövde bara se på varann där på campingen i Fish Hoek och sen var det vi. Som en saga med ett mycket gott slut. När bussresan var i mål gjorde inte romansen det utan den fortsatte och pågår än idag!

Vi har fortsatt att resa tillsammans och 2001 var vi på vår sista rosa bussresa, men efter det reste vi i en mintgrön buss under två somrar. Där blev det både dansskor på och tequilas i mängder, ryska sjukhus och fulla guider, ja det finns mycket mer att minnas.

4 kommentarer:

  1. Hahaha! Toppen! Vad härligt att man fått vara en del av allt det där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju dig att tacka att jag for!!!

      Radera
  2. Vilken fin blogg! Landet i mitt hjärta är Uganda,har du rest där också? :) Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, nej i Uganda har jag aldrig varit. Jag kikade in hos dig och du verkar göra ett toppenjobb!

      Radera