Om mig

Mitt foto
Jag är en 37-årig kvinna, fru, mamma, väninna och syster. De fyra starkaste och självklaraste ljusglimterna i mitt liv är min man och mina tre barn. Jag försöker kombinera en karriär med ett aktivt hemmaliv vilket inte alltid är lätt. Bloggen ska hjälpa mig att se de dagliga ljusglimtar som annars vanligtvis passerar förbi i ett stressigt familjeliv. Min andepaus i tillvaron.

onsdag 15 augusti 2012

Läskiga och härliga reseminnen

Jag fick en utmaning skickad till mig från Yohanna som går ut på att berätta en semesterhistoria in real life. Det är alltså inte bara ljusglimtarna som kommer återberättas utan hela sanningen.

Jag har en uppsjö av semesterhistorier, men den som jag tänkte på allra först var min resa i en rosa buss från Nepal och hem. Det var verkligen ett äventyr, men även den gången jag verkligen har haft riktig dödsångest.

Året var 2001 och jag och min numera make flög till Kathmandu, för att där hoppa på en rosa buss, som han skulle köra oss och fler resenärer hem i. Nepal är verkligen bland det vackraste man ser här på jorden och speciellt bergskedjan Annapurna, som man ser i byn Pokhara.
Annapurna, bild lånad från wikipedia
Väl där var vi sugen på att bo på ett hotell istället för på bussen, så vi tog en taxi och visade visitkortet från hotellet och så drog vi iväg. Det var sent på kvällen och taxin förde oss längre och längre bort. Vi hamnade i skumma gränder och här började jag tänka på hur utsatta vi var. Jag var redo för att dö när taxichauffören stannade vid ett skumt hus och började skrika hysteriskt att han skulle ta oss tillbaka till campingen. Det gjorde han till slut, för han hittade helt enkelt inte dit och stannade bara för att fråga efter vägen. Vi sov sedan tryggt bland alla andra resenärer och lärde oss nog en liten läxa.
Varanasi (Ganges), bild lånad från wikipedia

Resan fortsatte till Indien där jag blev magsjuk direkt, vilket sedan höll i sig hela resan dvs i två månader (men gud vad smal jag var när vi kom hem). Vi har sett Taj Mahal kl 5 på morgonen, åkt båt på skitigt vatten i Gangesfloden, passerat spetälska som skyndat efter oss, sovit i en buss i 40 grader (för att vakta den från inbrott) i New Delhi, rest genom tveksamma städer i Pakistan, glömt att betala vattenpipor på en marknad i Iran (inget bra brott) samt upplevt Istanbul från en toalett och sedan bytt buss för att sträckåka hem till ett bröllop i Stockholm.
Haga Sofia, Istanbul, bild lånad från wikipedia

Resan var definitivt värd att göra och efter den 11:e september 2001 går den inte att göra igen. Det är nämligen inte att rekommendera att resa genom Pakistan längre. Jag är glad över äventyret, men kan än idag känna känslan av att något riktigt hemskt kommer att hända. På denna resa hade jag den känslan ett antal gånger, men jag klarade mig bra förstås!

13 kommentarer:

  1. ÅH vad bra berättat. Det är ju så det är, inte bara rosor. Min lillasyster var i Indien här i vintras och fick och så magsjuka, eller dysenteri. Det landet är väl känt för just att man får det när man är där ;)
    Jag återkommer med sammanställningen ikväll.

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Ja alla resor med rosa bussar är riktigt äventyr:)

      Radera
  3. Här kommer veckans sammanställning. Tack för att du var med och delade med dig. Det blev många sköna fniss ;)

    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/august/sammanstallning-av-real-semesterhistorier.html

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att vara med och läsa alla berättelser!

      Radera
  4. Oj vilket äventyr på alla plan...det är som att läsa en bra bok, man vill bara fortsätta!
    Där ligger man i lä ;) det värsta sånt minne jag har är när vi var på Azorerna och fick deras vinterkräksjuka tillsammans med 75% av hotellgästerna.
    Ha en fin torsdag,
    Sussi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja det finns en hel uppsjö av historier från mina tre resor med rosa bussarna!

      Radera
  5. Det är sådana minnen som är härliga att samla på. Själv skulle jag vara alldeles för feg men beundrar dig för att du vågade!

    SvaraRadera
  6. Vilket äventyr, och vilka minnen! Det var duktigt skrivet att få en sådan resa beskriven i ett inlägg...vore intressant att läsa mera :)
    Och vad skönt att den där känslan att något hemskt kommer att hända också är bland reseminnena!
    ha en fin dag
    Ann-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns mera, får se om jag vill återminnas

      Radera
  7. Låter som en riktigt spännande resa, du får gärna berätta mer! När jag och min nuvarande man träffades hade han planerat att åka ut med Rosa bussarna, men istället ordnade han jobb där jag bodde och stannade hos mig... Och jag klarar inte värme, så jag ville inte följa med, men jag skulle gärna höra dina berättelser!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag kanske skriver lite mer om de andra resorna. Första gick till England, så alla resor är inte till varma länder:)

      Radera