Om mig

Mitt foto
Jag är en 37-årig kvinna, fru, mamma, väninna och syster. De fyra starkaste och självklaraste ljusglimterna i mitt liv är min man och mina tre barn. Jag försöker kombinera en karriär med ett aktivt hemmaliv vilket inte alltid är lätt. Bloggen ska hjälpa mig att se de dagliga ljusglimtar som annars vanligtvis passerar förbi i ett stressigt familjeliv. Min andepaus i tillvaron.

fredag 31 augusti 2012

Summering

Nu är mitt år som hemmamamma slut och detta var sista gången, det blir inga mer barn efter det här. Vår familj har blivit komplett. Jag börjar jobba nästa vecka och min man blir hemma ett halvår till.

Det började inte så lysande efter vår fjällhelg i slutet av mars 2011. Ryggskottet slog till. Gravid som jag var gjorde att det aldrig rättade till sig, utan jag fick ännu fler "hugg" och blev sjukskriven. Månaden innan födseln var det bättre och jag kunde vila ut innan nya bebisen dök upp. Det var hemskt jobbigt att ha en ond rygg, men jag landande i vårt hem och den känslan har jag haft hela tiden. Jag har verkligen trivts att bara vara hemma, med allt vad det innebär rörande tvättning, plockning, diskning, matlagning osv. Den sista veckan innan jobbet har känts jobbig, men så tror jag att det är när man är på väg mot något nytt.

Lilleman har sovit sämst av barnen, oroliga nätter och lite sömn på dagarna. Ändå har jag orkat. Hade han varit första barnet hade jag nog varit ett vrak, men ju fler barn desto mer ork. Ekvationen går inte ihop, men på något sätt har jag hanterat tröttheten bättre nu än vid första barnet. Omställningen och oron för bebisen var nog större då, och det bidrog säkert till tröttheten.

Jag har njutit mer av att snusa bebis. Njutit mer av de ensamma stunderna och inte fixat och donat när sovstunderna för lilleman infallit. Jag tog ett beslut i april, när jag skapade bloggen, att bli mer positiv. Jag tycker det känns bättre och har lättare att tänka i positiva banor än negativa. Jag reagerar mer på mig själv när jag klagar och tänker att jag borde fundera på ett annat sätt och det är bra.

Många undrar hur det är att ha tre barn. Visst är det kaos ibland, men med ett djupt andetag och tanken att bara göra en sak i taget så går det ihop. Sedan har det stor betydelse vilka åldrar storasyskonen har. Jag har haft stor hjälp av min 8-åring och snart 5-åring. De underhåller honom på ett sätt som jag inte kan. Sedan har jag ju en skolkille, så mesta delen av tiden har jag två barn hemma. Kompisar har blivit så viktiga för dem att det faktiskt är lättare ibland att ha ett helt kompani hemma. Det har varit bra för min skolkille att vi är hemma. Det har inte varit några långa dagar i första klass och vi har kunnat komma igång med läxor i lugn och ro hemma. Synd att inte alla mina barn kan få det lika, för som jag sa tidigare, detta var sista barnet. Vi får hitta ett bra sätt för de övriga barnen, så att de också får en bra skolstart när den dagen kommer.

Nu har jag smekmånader framför mig när min man ska vara hemma och sköta hemmaruljansen. Nästa år blir det mer allvar, men den dagen är inte här nu, så det funderar jag inte på.

Jag ska försöka uppdatera bloggen med det goda från mina arbetsdagar, familjedagar, helger och minnen, men det blir lite svårare och troligast färre inlägg. Vi får se hur det löser sig, för jag gillar att blogga! Det ger mig en liten stunds vila i knoppen att få skriva av mig, så jag ska nog få till det på kvällarna.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar